Glasbubblan har dragit över mej igen

Har påbörjat ett inlägg här nu i två dagar men har bara kännt "Nej, faan heller att jag orkar".
Viggoliten har sovit uruselt i en hel massa nätter nu. Har det inte varit magen så har det varit en förkylning. Gröten som vi började med i onsdags har satt sprätt på den lilla magen så nu är stopp för mer gröt för tillfället. Förkylningen drog in över natten.
Blir inget babysim idag av den anledningen. Trist.
Att sömn kan betyda så mkt?! Har sovit som längst 2 timmar åt gången i snart 2 veckor. Hur länge orkar man? Hur länge orkar Viggo?
Finns ju inget man kan göra heller. Bara le och se glad ut. Bryta ihop, vad hjälper det?!
Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa. Jag lever på hoppet att få sova och kunna fungera som vanligt snart! Just nu befinner jag mej i samma glasbubbla, med bara ett liiitet andningshål, som när Viggoliten föddes.
Hade hoppats att solen skulle fortsätta att lysa hela dagen. Men även det sket sej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0