Jennifer

Just nu, i skrivandes stund så flödar adrenalinet i min kropp kan jag lova.
Jag är som jag jag tidigare nämnt inte sams med mina grannar. Kanske är mest från min sida, dom tycks ju inte vara medvetna om situtionen.
De verkar ju inte ens se skillnaden om man är arg eller glad.
Puckon!
Men, här där jag sitter har jag genom fönstret koll på vår "lilla inner gård" där alla i husets cyklar står parkerade. Just nu springer alla barnen (det vill säga; inte bara ett barn utan kanske fem eller sex stycken med tillhörande kusiner och sysslingar..) till familjen jag hatar omkring och leker här ute.
Det som fick mej så förbannad var att de försöker ta cyklarna och leka med dom. Dom cyklarna som inte är deras! De flesta cyklar är fastlåsta i själva cykelstället men de som inte är fastlåsta mer än i själva hjulet och pakethållare ligger nu slängda på marken här ute.
Jag gjorde mej förbered på att skena ut och skälla som en dåre på dom om dom så mycket som hade andats på min cykel. Men för deras skull så tittade dom inte ens åt den.
Måste tillägga att jag har de flesta andra hyregäster i huset på min sida.
Jag är inte den ända som tröttnat.