Jennifer

Idag pallrade jag mej ur sängen kl åtta, eller det blev halv nio. Men meningen var att gå upp kl åtta. Hovslagaren skulle komma halv tio för att min Sol skulle få nya dojjor. Så ringer han kl nio och säger att "Hörre du, jag är nog inte hos dej fören kl 11".. Jag hade ju kunnat sova ända till tio då om jag hade vetat det!
Aja.. Jag har ju väntat i 9 dagar på att hon ska få nya dojjor, hon tappade ju en på tävlingen.. Så det är ju bara att vara glad för att han kommer överhuvudtaget!
Det är ju tydligen hovslagar brist här.. Hade det inte varit för min dåliga rygg hade jag nog sattsat på att bli hovslagare. Då kan man tjäna kosing.
Pappa skor ju sin egen häst och slår på skor åt andra. Men Sol är en väldigt speciell liten dam, låter inte vem som helst ta i hennes ben. Inte vilken karl som helst iaf, jag har sagt att pappa inte är nån fara, men hon vill inte lyssna på det örat.. Iaf, pappa har inga skyddsbyxor, än (nya kostar minst 5000:-), så när Sol tröttnar kan han få sömmarna rakt in i benen utan dessa brallor. Inget att rekomendera så det är därför jag får vänta på att herr hovslagare har tid..

           

När jag tänker på hur mycket jag tycker om det här djuret, mitt djur, så får jag ont i hjärtat. Jag har aldrig varit med om det innan. Att tycka om ett djur så mycket menar jag. ♥

Herrå