Jennifer

Som jag för så länge sedan konstaterat så ska man inte ha djur. Det blir bara dyrt och kännslosamt. Ofta kan ett djur lätta upp hjärtat genom att bara finnas. Men ibland, som i det här fallet så hinner verkligheten ikapp.

För 1-2 år sedan så levde jag i den här verkligenheten: Lever ihop med den jag vill spendera restan av livet med, båda jobbar och tjänar så mycket pengar att vi skulle kunna resa utomlands en gång i månaden, vi bodde enkelt och billig och festade som om vi var födda till det och shoppade allt vi ville.
Sen kom jag på att jag kunde förverkliga något som jag velat i större delen av mitt liv. Köpa mej en vit arabjävel som jag kan träna och tävla. Sagt och gjort. Jag har det senaste året lagt alla mina pengar, tid och energi på detta djur.
Planer på att bli vuxen började närma sej i nacken. Ska vi sitta i en lägenhet resten av livet? Enkel fråga och enkelt svar. Nej. Tillökningen av familjen Florin/Mattsson kom snabbare än planerat. Därför även tankarna på annat boende. Detta i sin tur bidrar till lite dyrare boende. Inga problem för oss. Men har hela tiden vetat att ändringar i livet av detta slag innbär att man får offra vissa andra saker i livet. Dels för att det helt enkelt inte passar in längre och dels för att man får andra utgifter och måste dra in på nåt annat. Vissa saker är självklara, andra inte.
Att få barn innebär mindre arbetande vilken innebär mindre klirr i kassan. Mindre klirr i kassan innbär lägre levnadsstandard. Lägre levnadsstandard i detta fall är hästen.

Ja ni förstår säkert vart jag är på väg. Hon är till salu. Mitt hjärta. ♥
Jag har vetat det här lääänge, men blundat för det. Igår blev det helt plötsligt uppenbart.


Men som pappa sa.. Livet är ju inte slut för att du ska ha barn och måste spara in lite pengar för en period i livet. Och drömhästar är hela världen full med så när du är på fötter så finns dom där ute.
Nu känns det bättre. Jag vet ju vad jag vill och har att se fram emot.