Jennifer

Idag inhandlades de sista klapparna.
Nu är allt inslaget och klart. James och jag har just käkat pizza och Viggo sover.
Ska dricka lite vin ikväll igen. Det ser jag fram emot!

Jo, det här med gudföräldrar. Jag och James diskuterade det och kom fram till att han vill ha det och jag vill inte. Jag köper liksom inte argumenten till att man ska ha det.
James är själv gudfar till Viggos kusin Hugo, men han vet inte varför. Alltså, han vet inte vad man som gudförälder ska vara till för.
Så innan jag jag helt slog bort förslaget googlade jag om det.
Förr var man gudförälder för att ta hand om barnet utifall föräldrarna gick bort, så är det inte längre.
Nu är de till för att hjälpa till med barnets kristna uppfostran. Redan där spricker det, då ingen av oss känner någon som är bra på den biten..
De ska också finnas som stöd när barnet kommer upp i tonåren och uppvakta på födelsedagar, julafton och dopdagen. Men varför ska man ha gudföräldrar till det undrar jag? Jag får inte plats att räkna alla på alla fingrar som kommer att uppvakta Viggo på till exempel hans födelsedag.
Jag anser att man inte behöver ha gudföräldrar till sånt.
Nej, jag köper inte argumenten.
Jag antar att det bara är traditioner inom släkten, i min släkt finns det inte.
Det finns säkert tusen bra anledningar till att ha gudföräldrar, men som jag inte kan förstå.

Nu när man funderar lite mer; varför ska de döpas överhuvudtaget egentligen när man som föräldrar inte är kristet troende?
För mej är det en fin traditon helt enkelt och att vi har en dopklänning i släkten där alla namn broderas in. Viggos namn måste vara med där.
Där har vi anledningen.