Jennifer

Eftersom jag har fått tillbaka min förmåga att kunna gå, utan att det skär som knivar i wöva, slog jag på stort och tog en promenad idag.
Jag tog barnvagnen med Hugo i och Jennie Tog med sej sin Cobra. Efter 500 meter med lite uppförsbacke höll jag på att flåsa ihjäl mej. Vi vände.
I morgonbitti ska vi ta en promenad igen. En bit längre.

James spelar match.
Jag har kollat på BECK - Den svaga länken. Jag älskar Beck.
Det skär som knivar i wöva nu i stället.
Aldrig får man vara glad. Men idag är en dag då jag i mellan åt kännt att det kanske är min grej att vara gravid trotts allt. Inte min grej, det lär det väl aldrig bli. Men kanske att jag kan gilla det ibland. Om man bara slapp foglossning.