Jennifer

Var och fikade med Sarah idag. Vid bordet bakom oss satt två gamla vänner till mej. Att jag skriver gamla vänner innebär att vi inte umgås längre, har inte vatt osams men liksom glidit ifrån varandra. När man funderar på det så var det ganska komiskt eftersom att vid bordet bredvid oss satt två av dom personerna som vi (alltså inte jag personligen) var som mest osams med under tiden vi umgicks. Våra gäng var liksom osams. Som ni hör så handlar detta om gymnasietiden.
Knöligt det här. Vet inte vart jag vill komma.
Men, vårt gäng på gymnasiet var dom där brudarna som alla hatade. Pga att vi var snygga, självsäkra, hördes över alla andra och inte skämdes för nåt eller någon. Samtidigt som jag önskar att jag var tillbaka där så är jag så grymt tacksam över att den tiden är förbi. Vi hade jävligt kul! Är så glad att jag har varit med om allt som jag gjorde då. Lite kan man ju stryka.. Som att slåss och knulla runt. Vilka tönterier.
Men som sagt, är samtidigt glad att den tiden är förbi.
Har nu vänner som jag aldrig trodde att jag skulle få då. Dom som nu säger att "du är inte den jag trodde". Jag vet säger jag, trodde inte jag heller. Jag är fortfarande samma person dvs självsäker, hörs över alla andra och som vissa hatar. Men inte på samma sätt.
Kan det handla om att jag bytt umgängeskrets?
Att jag inte har samma syn på andra människor längre?
Jag vet inte. Men jag är glad och lycklig över att jag kan prata med folk som aldrig innan skulle prata med! Speciellt lycklig är jag över det jag har nu.
Är glad för gamla och nya vänner.
Sitter här med en stoor mage i vädret och är i planerna på husbygge med karln i mitt liv.  Det kunde man inte tro om mej för 3-4 år sedan!
Tack!